Ofta känner jag mig som en riktig mångsysslare. Översätter tidregistreringssystem och järnvägsanbud, granskar webbmaterial till populära program och dokumenterar justering av lastbilshjul.
Däremellan försöker jag få tid över till att skriva på min andra e-deckare och har kommit en bit på väg där. Och så har den trevliga gruppen Täbyförfattare dragit igång. Vi är en grupp författare som planerar att skriva en antologi ihop. Det är ett långtidsprojekt, inget som ska ruschas fram, och det känns bra, med tanke på övrig arbetsbelastning. Men vi har redan börjat få lokalpublicitet i Mitt i Täby.
Vi ska alltså skriva ett antal noveller som alla ska ha anknytning till Täby. Och en kul idé dök upp att låta lokaltidningsläsarna välja en egen plats som någon kommer att skriva om och lägga in i den här boken. Hoppas på uppslutning där!
Mitt eget novellbidrag har kommit så långt som ett första utkast som skickats ut till två personer i gruppen. Fick nu på morgonen tillbaka från den första personen, och sitter här och rodnar av allt beröm. Fick tillåtelse att publicera det, så jag kan inte låta bli – som frilansare på egen kammare får man inte så ofta beröm, och särskilt inte av den här kalibern. Som läsare uppmanar jag er att dra bort minst 50 %. Det som blir kvar räcker mer än väl!
Nu har jag läst din novell flera gånger – och för varje gång blir jag alltmer fascinerad. Den är helt underbar och vilket vackert språk du har.
Jag önskar att jag kunnat ge dig konstruktiv kritik, men det är helt omöjligt. Novellen är i mina ögon helt perfekt!
Behöver jag säga att jag är enormt avundsjuk på din förmåga att skriva?
Din novell är som ett vackert smycke – lika vacker som medaljongen. Den har så många nyanser och bottnar.
Ett alldeles oerhört ödmjukt och stort tack! Du vet vem du är.